Regn förväntades under lördagen och allt som allt hann vi få ett träningspass på torrt vilket jag var näst snabbast på, sedan kom regnet. Med de förutsättningarna var regnovädret väldigt ovälkomnat från vår sida, men med en 7:e plats i tidskvalificeringen så visade det sig att vädret inte skulle spela så stor roll.
Med en femte och sjätteplats i kvalheaten fick jag starta på sjunde startruta i förfinalen. I förfinalen blev det tight och jag kom i mål 6:a men med mycket bättre fart än fyran som samlade ihop fältet. Allt såg ljust ut i finalen, i synnerhet i första kurvan då jag kom ut som 4:a, fram tills jag blev vänd ut över gräset. Jag kom ut på banan igen två kurvor före de andra eftersom jag gjort en 360 över gräsmattan som i regnet blivit till lera. Jag släppte förbi fältet och intog en åttondeplats där jag säkert kunde gå in och fortsätta tävla. Hur detta skulle bedömas la jag i händerna på domarna, då jag inte hade någon annanstans än gräsmattan att ta vägen. När strulet rett ut sig gick det snabbare och snabbare för mig men när jag på tredje varvet gick igenom en höghastighetssväng slogs mitt högra styrstag loss och jag fick sluta tävlingen och säsongen i däcksbarriären.
Potentialen för en femteplats var stor, men på den positiva sidan så har jag bevisat att jag är snabb både på vått och torrt och även bevisat min förmåga att ta in vad jag lärt mig i Frankrike för att applicera det i det svenska klimatet.
Utan resultat är man fortfarande törstig på att köra, även fast säsongen nu är slut.
/Jonas